Nadja Lindqvist kallar sig gärna klimataktivist och inte långt efter att hon och hennes sambo flyttat till Åland från Linköping i december 2019 började hon klimatstrejka på fredagar utanför Ålands landskapsregering. Några fredagar hann de med innan coronapandemin satte stopp.

Nadja är född och uppvuxen på Åland men flyttade efter gymnasiet till Linköping för studier i turismvetenskap med inriktning kulturarv och naturmiljö. Förutom studierna startade hon även vintagebutiken "Småstadsvintage" i gamla Linköping då intresset för vintagekläder är stort. Hon träffade sin sambo i Linköping som då var mycket aktiv inom Fridays For Future Linköping, vilket ledde till ett engagemang även för henne. Tillsammans drev de en del andra projekt som hållbarhetsmarknader och “Bike in tweed”, cykla med tweedkläder. Syftet var att få folk dels att cykla mer, men också att intressera sig för second hand-kläder. 

“På så sätt fick jag jobba både med kulturarv och hållbarhet, vilket var jätteroligt. Det finns så många olika sätt att syssla med hållbarhetsfrågor och man kan alltid börja någonstans med det man brinner för”, säger Nadja.

Fridays For Future från Linköping till Åland

Fridays For Future är en global rörelse som startades av Greta Thunberg som den 20 augusti 2018 ensam satte sig utanför riksdagshuset i Stockholm i protest för att lyfta klimatfrågan inför det svenska valet samma år. Efter valet bestämde Greta och hennes medstrejkare att fortsätta strejka varje fredag tills att länder följer Parisavtalet. Innan coronapandemin bröt ut arrangerades fredagsstrejker av elever och studenter i över hundra länder i alla kontinenter.

På Åland har strejker anordnats vid ett flertal tillfällen tidigare och när Nadja flyttade hem bestämde hon sig för att fortsätta att ställa sig utanför Ålands landskapsregering varje fredag. Nadja hann med några strejker i januari och februari innan coronan bröt ut och folksamlingar inte längre var tillåtet. Men ambitionen är att fortsätta när det känns okej igen.

För henne är strejkerna viktiga och hon ser ingen orsak till att inte gå med om man har möjlighet. Hon menar även att dialogen mellan allmänhet och beslutsfattare är viktig, och att strejka för klimatet utan för landskapsregeringen är ett sätt. Att synas ute på gatan är också ett sätt att visa för privatpersoner att många tycker att frågan är viktig. Det är alltid någon som kommer förbi och pratar och ställer frågor. Fördelen med Ålands litenhet är också närheten till politikerna och att beslutsprocesser går snabbare än i t.ex. Östergötland.

“Det finns inget som är viktigare än att göra sin röst hörd, och påminna våra beslutafattare om att vi vill se en snabbare förändring. Man gör mycket bra idag, men det behövs ändå en sporre att göra mer”

Hon framhåller också att det är många som kommer förbi säger uppmuntrande saker, och hon märker av ett behov hos personer att berätta vad man gör hemma, t.ex. handlar second hand, sorterar sopor eller cyklar till jobbet.

Stor medvetenhet hos unga

Antalet personer som är med och strejkar är inte lika stort på Åland som i Linköping, vilket dels förstås beror på befolkningsantalet men också att det kanske är lite läskigt att ta ställning så tydligt när “alla känner alla”, menar Nadja. Men hon upplever också att fler och fler engagerar sig i miljörörelsen, både unga och äldre.

“Jag tror att många vuxna också får upp ögonen för miljö- och klimatfrågorna genom sina barn, och kommer med på strejker för att visa sitt stöd tillsammans med sina barn eller barnbarn.” 

Hon tror också att det finns en stor medvetenhet hos unga idag om vad som händer i världen och att det är deras framtid som står på spel. Därför, menar Nadja, är det viktigt att prata med barn och unga på ett lättillgängligt sätt som de förstår, samt lyssna på deras tankar och idéer och ta dem på allvar. Och att det att det är viktigt att det finns sammanhang där unga känner sig trygga att att diskutera och utveckla sina åsikter och argument. Klimatstrejkerna är också bra på det sättet att man kan gå med och visa sitt stöd men utan behöva uttrycka sig mer än att vara på plats.

“Det är viktigt att prata om de här frågorna i skolan, då alla inte har den möjligheten hemma. Sen är det också viktigt att unga ges möjlighet att träffa beslutsfattare, kanske forskare och andra vuxna för att få möjligheten att lära sig mer och vara med och påverka.”

En del negativa kommentarer på sociala medier

Att klimatstrejka på Åland upplever Nadja tryggare än i Linköping och andra större städer där risken för hat och hot är större. Men det förekommer ändå en del negativa kommentarer på sociala medier. Namnet Greta har i vissa fall till och med använts som skällsord. Eftersom att Åland är så litet så är risken stor att personen som skriver något är en bekant och då blir det mer påtagligt. 

“Det är klart att man tar åt sig mer när det är någon man känner som skriver något, men jag brukar tänka att det är en bra människa i övrigt men vi står ganska långt ifrån varandra i de här frågorna. Jag tror också att när personer blir arga eller aggressiva så är det en rädsla för vad man inte vet eller vad man inte kan greppa. Jag brukar inte svara och försöker att inte bry mig. Vi går alla samma framtid till mötes.” 

Vi lever i en otroligt tydlig konsumtionskultur där mycket av människors identitet formas genom en strävan efter att tjäna mycket pengar, köpa stora hus, flera bilar och att ha möjlighet att resa utomlands några gånger per år. Har man byggt upp den världsbilden och sedan kommer det en global ungdomsrörelse och säger att “sluta konsumera onödiga saker, tänk på klimatet”, då förstår jag att man kan känna sig hotad, menar Nadja. 

“Och jag förstår verkligen att det gör ont, många vet inte vem de är i en värld där det handlar om solidaritet och icke-konsumtion, vi ska handla lite men hållbart och jag tror att det liksom är en existentiell fråga.”

Adopterat gatuhundar från Mexico

Nadja har alltid haft ett stort intresse för miljöfrågor, och djuren har en speciell plats i hennes hjärta. Hon är uppväxt som vegetarian då hennes mamma varit vegetarian sen Nadja föddes. Studierna i turismvetenskap hade ett hållbarhetsfokus och hon har också inspirerats av sin sambo som “sitter inne på all nördig fakta” gällande miljö- och klimatfrågor. 

“Mitt djurintresse är väldigt stort, jag har adopterat slakthästar från Österrike och gatuhundar från Mexico. Det skulle jag dock inte göra idag, det finns djur som behöver hjälp närmare än så”, säger Nadja med ett skratt.

Just konsumtionen är en viktig fråga för Nadja, både när det gäller mat, prylar och resor. Hon är väldigt hemmakär och därför blir det automatiskt väldigt lite resor. Men eftersom att hennes sambo är från Sverige blir det besök dit med ibland, då med kollektivtrafik om möjligt. Hennes brinnande intresse för vintage gör det även enkelt att handla second hand.

“Livet blir ju också enklare och billigare om man inte konsumerar lika mycket. Men det är klart, ibland går jag också in på H&M, men jag tänker att om jag gör det en av 20 gånger så är det bättre än att handla allt där.”

Både hopp och rädsla inför framtiden

En sak som oroar Nadja är att det sägs att nästa generation är den första generationen som kommer att ha det sämre än sina föräldrar. Hon och hennes sambo har därför bestämt sig för att inte skaffa barn, då de känner att de inte kan garantera att deras barn skulle få leva i en framtid lika goda liv som de har gjort.

“Jag vill hellre fokusera på att se till att andras barn ska få en ljus framtid. Och jag blir ledsen när jag tänker på det, att barn kommer att ha det sämre, och det oroar mig att det är så många som inte tar in det.” 

Men hon känner ändå hopp inför framtiden när hon träffat alla barn och unga som engagerar sig, och också alla föräldrar och äldre generationer som deltar med sina barn i fredagsstrejker. Att man inser att det är vi vuxna som satt oss i den här situationen och nu måste vi ta tag i det. Också samhället i stort, både företag och politiker jobbar mer och mer klimatsmart.

“Jag tror också att om vi på riktigt skulle börja ta klimatfrågan på allvar så skulle vi ha alla möjligheter i världen att ställa om. Men det gäller att ta till sig kunskapen och våga ta obekväma beslut. Jag är fullt medveten om att jag inte kan göra allt. Men jag tycker det känns tryggt när man är ett kollektiv där flera kan göra något, att man hittar ett sammanhang. Och jag upplever att det som hjälper mot oro, det är att agera.”

År 2030

När Nadja får frågan om hur en dag ser ut år 2030 svarar hon att hon gärna ser att de är självförsörjande på den lilla gård de nyss köpt i Saltvik. I alla fall så gott som självförsörjande, och det som behöver handlas finns att köpa lokalproducerat. Det ska finnas goda förutsättningar för åländska småföretagare och att det som produceras på Åland faktisk har det värdet det förtjänar. Det finns färre bilar och en bättre kollektivtrafik så att det är lätt att ta sig från både skärgård och landsbygd genom att åka kollektivt. Nadja är övertygad om att Åland har alla förutsättningarna för att vara ett gott exempel och föregångare i världen.

Nadjas mest hållbara tips:

“För mig är det viktigaste hur man konsumerar både prylar och kläder. Det är mycket fokus på transporter och flyg men jag tror att det allra mest vardagliga är det viktigaste. T.ex. när vi ska köpa ett klädesplagg, att vi funderar på om vi verkligen behöver det? Kanske har vi det redan hemma? Går det att köpa second hand? Men om man känner att ma måste ha något nytt så tycker jag man ska handla saker eller kläder som är hållbart producerade, och också våga ställa frågor som konsument om produktionskedjan. Var är det producerat, hur är det producerat osv.”

Att blomstra

“Att blomstra för mig innebär att man som individ har friheten att göra det man vill, att ha kunskapen och förutsättningarna att göra hållbara val.”